Hallå där!
Jag beklagar min frånvarande närvaro,
har inte haft ork och/eller kraft.
Jag har följt er, på era bloggar,
kändes mycket enklare, än att skriva själv.
Vet egentligen inte varför jag inte har skrivit,
min blogg ska ju vara mitt andningshål i vardagen.
Jag har både tänkt och tyckt en j-la massa de senaste veckorna,
men inte orkat skriva, tycka eller kommentera.
Det är ont om pengar, mycket på jobbet, mycket på extra jobbet, folk som gnäller och klagar.
En prick/sår på näsan oroar,
framför allt när doktorn med världens största bekymmersrynka i pannan säger:
- Det är NOG ingen fara, du är för ung, men jag remiterar dig till prickenheten på Hud,
AKUT, innan sommar, semester och SOL.
Akut....... ha........."vi har mottagit din remiss vi återkommer inom 3 månader", känns betryggande!
Blir inte bättre när jag träffar en anläggare som ser såret och säger:
- Så där hade jag på näsan, det var hudcancer.
En av få nojor jag har är just cancer.
Jag är en positiv människa, oftast. Det finns inget att oroa sig för innan man har något att oroa sig över.
Men när tankarna dyker upp i det omedvetna, medans man sover och
man vaknar tröttare än man var när man la sig, då är det jobbigt.
Det känns så j-la skumt just nu, jag är glad, nöjd och jag trivs med mig själv och mitt liv.
Ändå så är det som en mörk skugga som förföljer mig och jag blir fan inte av med den.
Jag vill inte ha med den att göra, behöver den inte som följeslagare.
Det vänder, jag vet det. Det finns dom som har det värre, mycket värre.
Familjen som får sin 15-åriga dotter mördad av jämnåriga pga svartsjuka,
alla arbetslösa, alla ungdomar som ska ut i det icke existerande arbetslivet. mm.
Gnällig.....ja....... kanske det..........
Men det var skönt att skriva av sig.
Sköt om er och era nära!
Återkommer inom en snar framtid!
Pappan
Sänder styrkekramar till dig och hoppas allt går bra!
Jag finns om du behöver prata av dig- det vet du! Det där är som när jag kände KNÖLEN. DEN knölen. I sängen på natten. Ringde helt hysteriskt dagen efter och fick faktiskt komma ganska snart och undersöka mig. Den var där. Som ett stort körsbär...
Han hämtade stora stora mojongen. Sög ut- vad han redan trodde- MJÖLK...
Jag hade just slutat amma ett av mina barn och det var en mjölkknut helt enkelt. Men han skickade iväg det iallafall. Såklart var det ingen fara. Men jag vet oron- tro mig! Kram!
Första blev ju bra ;) tjocka fingrar.
Hej kompis, finns ingen som förebrår för att man inte skriver, kommenterar eller tycker...
Det är fint att du är på plats igen för en stund.
Förstår din oro, vännen. Säger som Glitter, du vet att du kan komma över, ringa när du vill.
Kram på dig pappan.
:) Paps
Jag har haft som Glitter, en knöl.
På min kropp en massa som jag
ibland kan känna oro för.
Men jag tänker som du;
inte ta ut negativa saker i förskott
så gör vi bara med det positiva
som kan tänkas dyka upp.
Jag håller kvar dig i tanken.
Och skulle det vara ngt tar vi det då.
Många VARMA innerliga KRAMAR,
Vicky
Hey, det är DIN blogg! Du gnäller hur mycket du vill och du uppdaterar precis hur ofta eller sällan som det behagar DEJ! Någonstans måste man få vara helt ego! :0)
Take care!
//E
Hej! Tänker på dig...hoppas du mår bra. Kram!
Tackar för tanke och omtanke.
Kram på er!
Pappan
