Pricken

Idag togs det en titt på pricken,

en titt, en bedövningsspruta,
en utstansning av hud,
stoppat i en burk med vätska,
konstaterande av att jag "hade bra tryck i pumpen",
alltså, blödde rikligt, stort, fult plåster på snoken.

Konstaterande av att det var hudcancer, Balasiom,
tror jag det hette, mindre farlig variant, sprids ej.

Hudprovet skall analyseras för bästa behandling,
brännas bort, skäras bort eller skrapas bort.

Fick reda på att det var en ganska vanlig åkomma.

Hade även lite "ofarliga" hudförändringar i ansiktet,
hur fan kan hudförändringar vara ofarliga,
men vad vet jag.

Så Pappan har laddat med solskyddskräm,
nytt, mindre, snyggare plåster och ska åka
och inhandla en keps.

Jag är vid gott mod och mår bra,
även om jag funderar lite på ett och annat.

Ni behöver inte oroa er för min skull.

Det går ju att njuta i skuggan också.

Sköt om er och era!

Pappan

Vart tog alla barnen vägen?

Vart tog alla barnen vägen?

Storesyrran åkte till Peace and Love,
Lilleman åkte utomlands i 2 veckor.

Vad blev det kvar då?
Pappan!

Tur att man har jobb så man storknar,
då går tiden lite fortare och saknaden blir mindre.

NOT!

Tunga kvällar blir det.

Har aldrig sett så många jämnåriga
till Lilleman och Storesyrran som nu.

Det är Lillemän och Storesyrror överallt.

Men min tid kommer, mina sommar veckor kommer.
Då ska det rås om, tas hand om och hittas pås.

Snart så.

Men va fan, inte hänga läpp,
SOLEN skiner ju och som den skiner.

De gött å leva.

Ta hand om er och era!

Pappan

Tackar

Tackar för er omtanke och era ord.

Det värmer.

Ha en skön och trevlig midsommar!

Pappan

Hallå där!

Ursäkta!

Jag beklagar min frånvarande närvaro,
har inte haft ork och/eller kraft.

Jag har följt er, på era bloggar,
kändes mycket enklare, än att skriva själv.

Vet egentligen inte varför jag inte har skrivit,
min blogg ska ju vara mitt andningshål i vardagen.

Jag har både tänkt och tyckt en j-la massa de senaste veckorna,
men inte orkat skriva, tycka eller kommentera.

Det är ont om pengar, mycket på jobbet, mycket på extra jobbet, folk som gnäller och klagar. 

En prick/sår på näsan oroar,
framför allt när doktorn med världens största bekymmersrynka i pannan säger:

- Det är NOG ingen fara, du är för ung, men jag remiterar dig till prickenheten på Hud,
AKUT, innan sommar, semester och SOL.

Akut....... ha........."vi har mottagit din remiss vi återkommer inom 3 månader", känns betryggande!

Blir inte bättre när jag träffar en anläggare som ser såret och säger:

- Så där hade jag på näsan, det var hudcancer.

En av få nojor jag har är just cancer.

Jag är en positiv människa, oftast. Det finns inget att oroa sig för innan man har något att oroa sig över.

Men när tankarna dyker upp i det omedvetna, medans man sover och
man vaknar tröttare än man var när man la sig, då är det jobbigt.

Det känns så j-la skumt just nu, jag är glad, nöjd och jag trivs med mig själv och mitt liv.

Ändå så är det som en mörk skugga som förföljer mig och jag blir fan inte av med den.

Jag vill inte ha med den att göra, behöver den inte som följeslagare.

Det vänder, jag vet det. Det finns dom som har det värre, mycket värre.

Familjen som får sin 15-åriga dotter mördad av jämnåriga pga svartsjuka,
alla arbetslösa, alla ungdomar som ska ut i det icke existerande arbetslivet. mm.

Gnällig.....ja....... kanske det..........

Men det var skönt att skriva av sig.

Sköt om er och era nära!

Återkommer inom en snar framtid!

Pappan



 


RSS 2.0