Den lilla tuffingen
Kan meddela att den lilla tuffingen mår bra.
Han konstaterade att, med en hand är det ganska svårt att,
pinka, spela spel, leka med bilar, bygga LEGO, läsa tidning mm.
Då letade vi fram Pappans 35 år gamla ishockeyspel,
vilken hit, vi har spelat hockeyspel halva söndagen.
Tänk vilka grabbkvällar vi kommer att ha med det spelet framöver.
Vi har haft främmande, fikat, myst med film, godis och snacks.
Pappan mår också bra, har i stort sätt repat sig efter det som varit.
Pappan är så stolt över sin tuffing, man blir tårögd när man ser Lilleman göra sina rehabövningar,
hur han hela tiden ser till att ha handen i högläge, skyddar den och tänker sig för hela tiden.
Vi har även skruvat upp brevlådan, vilket var ett stort ögonblick för Pappan,
kanske ett lite mindre för Lilleman. Men han kostaterade att, - nu har vi en brevlåda att få post i, det är bra.
Nu är det dax att knyta sig.
Tack för alla era tankar, det värmer.
Sköt om er och era.
Kram Pappan
Vilken jävla torsdag (och fredag)
Torsdag, hämtning av Lilleman,
första helgen tillsammans på G Mansion.
Det skulle packas upp leksaker ur kartonger,
det skulle skruvas upp postlåda.
G Mansion skulle mysas in,
det skulle mysas i kvällssoffan.
På väg för hämtning på dagis så ringer mobilen.
Dagisfröken
- Lilleman har trillat ner från en stor sten,
han har ont i armen, är du på väg?
3 minuter senare, på plats, möter ett stor gråtande barn,
med en ömmande arm och en bula i pannan, stort som ett ägg.
Kännandes, panik, panik.
Tänkandes, ta det lugnt, ta det lugnt.
Bilfärd till akuten, samtidigt försökande att hålla Lilleman vaken.
Samtidigt ringandes till Mamman för att underrätta det inträffade.
Inskrivning, väntan i väntrummet, väntan i ett rum.
Lilleman vid god vigör.
Doktorn kommer, röntgen av arm och övernattning för observation för huvudet.
Röntgen visade att båda benen i underarmen var av, gipsskena över natten,
operation under fredagen.
Upp på barnakuten, eget rum,
Mamman kom upp och gav Pappan skäll för att jag inte hade hört av mig ordentligt.
Skit förbannad var hon, men va fan, jag hörde av mig så fort jag visste något nytt.
Jag kan köpa det till en viss del, men jag var där och jag prioriterade Lilleman och inte att ringa
och berätta att vi hade förflyttat oss från väntrum till ett rum.
Väckning varje halvtimme, för observation, dropp sattes.
Visste inte att en droppmaskin kunde för ett sånt j-la liv.
Lilleman sov lugnt hela natten,
det är mer än vad Pappan kunde göra.
Hyggligt pigg Lilleman och dödstrött Pappa när Mamman
kommer runt 08.00.
11.00 iväg på operation, mamman följer med.
Pappan försöker vila, men icke. Han tänker och funderar.
Vad liten man blir i dessa situationer, hjälplös och snudd på tafatt.
Annars så är man ju så stor, stark och tuff.
Det ska sägas också, att Lilleman kom riktigt lindrigt undan.
Det kunde ha gått käpp rätt åt helvetet också.
Mamman tillbaks under operationen och
återtog hurvida jag skött mig dan innan.
Jag försökte förklara mitt agerande, till ingen nytta.
Jag skulle som vanligt ha gjort si eller så.
Jag sa att jag tar till mig det hon säger, för det gör jag.
Jag tyckte att vi hade fått förklara oss båda två.
Att vi inte behövde diskutera det mer,
utan fokusera på nåt annat, typ vår son.
Då , enligt min mening, flippade hon totalt.
Började dra upp en massa gammalt skit.
Jag var så j-la dum ihuvudet.
Fel tid, fel plats.
Jag blev så in i helvete förbannad så jag började grina.
Jag gick därifrån.
Lilleman kommer tillbaks efter operation.
Resultat : 2 st spikar och 5 veckor med gips
Ett par timmar senare,
en glad, men hemlängtande Lilleman.
Han blev sovande hos mamman,
så Pappan kan få sova ut i natt.
Så imorgon lördag får vi köra torsdags köret,
fast med lite förändringar.
Det blir nog mest olika mys,
filmmys, matmys och vilomys.
Efter allt det som hänt de här dagarna,
så känner jag mig inte stor och inte tuff.
Men stark.
Medans Lilleman, han är både stor, stark och tuff.
Min Lilleman!
Med ett ömmande och kärleksfyllt hjärta,
önskar jag er alla en god natt.
Kram pappan
Det kanske blev lite osammanhängande, patetiskt, ologiskt mm.
Får skylla på enorm sömnbrist
första helgen tillsammans på G Mansion.
Det skulle packas upp leksaker ur kartonger,
det skulle skruvas upp postlåda.
G Mansion skulle mysas in,
det skulle mysas i kvällssoffan.
På väg för hämtning på dagis så ringer mobilen.
Dagisfröken
- Lilleman har trillat ner från en stor sten,
han har ont i armen, är du på väg?
3 minuter senare, på plats, möter ett stor gråtande barn,
med en ömmande arm och en bula i pannan, stort som ett ägg.
Kännandes, panik, panik.
Tänkandes, ta det lugnt, ta det lugnt.
Bilfärd till akuten, samtidigt försökande att hålla Lilleman vaken.
Samtidigt ringandes till Mamman för att underrätta det inträffade.
Inskrivning, väntan i väntrummet, väntan i ett rum.
Lilleman vid god vigör.
Doktorn kommer, röntgen av arm och övernattning för observation för huvudet.
Röntgen visade att båda benen i underarmen var av, gipsskena över natten,
operation under fredagen.
Upp på barnakuten, eget rum,
Mamman kom upp och gav Pappan skäll för att jag inte hade hört av mig ordentligt.
Skit förbannad var hon, men va fan, jag hörde av mig så fort jag visste något nytt.
Jag kan köpa det till en viss del, men jag var där och jag prioriterade Lilleman och inte att ringa
och berätta att vi hade förflyttat oss från väntrum till ett rum.
Väckning varje halvtimme, för observation, dropp sattes.
Visste inte att en droppmaskin kunde för ett sånt j-la liv.
Lilleman sov lugnt hela natten,
det är mer än vad Pappan kunde göra.
Hyggligt pigg Lilleman och dödstrött Pappa när Mamman
kommer runt 08.00.
11.00 iväg på operation, mamman följer med.
Pappan försöker vila, men icke. Han tänker och funderar.
Vad liten man blir i dessa situationer, hjälplös och snudd på tafatt.
Annars så är man ju så stor, stark och tuff.
Det ska sägas också, att Lilleman kom riktigt lindrigt undan.
Det kunde ha gått käpp rätt åt helvetet också.
Mamman tillbaks under operationen och
återtog hurvida jag skött mig dan innan.
Jag försökte förklara mitt agerande, till ingen nytta.
Jag skulle som vanligt ha gjort si eller så.
Jag sa att jag tar till mig det hon säger, för det gör jag.
Jag tyckte att vi hade fått förklara oss båda två.
Att vi inte behövde diskutera det mer,
utan fokusera på nåt annat, typ vår son.
Då , enligt min mening, flippade hon totalt.
Började dra upp en massa gammalt skit.
Jag var så j-la dum ihuvudet.
Fel tid, fel plats.
Jag blev så in i helvete förbannad så jag började grina.
Jag gick därifrån.
Lilleman kommer tillbaks efter operation.
Resultat : 2 st spikar och 5 veckor med gips
Ett par timmar senare,
en glad, men hemlängtande Lilleman.
Han blev sovande hos mamman,
så Pappan kan få sova ut i natt.
Så imorgon lördag får vi köra torsdags köret,
fast med lite förändringar.
Det blir nog mest olika mys,
filmmys, matmys och vilomys.
Efter allt det som hänt de här dagarna,
så känner jag mig inte stor och inte tuff.
Men stark.
Medans Lilleman, han är både stor, stark och tuff.
Min Lilleman!
Med ett ömmande och kärleksfyllt hjärta,
önskar jag er alla en god natt.
Kram pappan
Det kanske blev lite osammanhängande, patetiskt, ologiskt mm.
Får skylla på enorm sömnbrist
G´s Mansion
Idag är första dagen i mitt nya liv.
Känner mig så jävla tillfreds.
Ler fan med hela kroppen.
Det är härligt att leva,
men tungt med kartonger.
G´s Mansion
Tackar grabbarna med stort G så hemskt mycket för hjälpen.
Storesyrran och Pappans Pappa oxå.
Sköt om er och era.
Kram Pappan
Känner mig så jävla tillfreds.
Ler fan med hela kroppen.
Det är härligt att leva,
men tungt med kartonger.
G´s Mansion
Tackar grabbarna med stort G så hemskt mycket för hjälpen.
Storesyrran och Pappans Pappa oxå.
Sköt om er och era.
Kram Pappan
Uppkavlade ärmar
Idag drog det igång!
Stora flytthysterin,
så stor var den kanske inte.
Hysterin alltså.
Jag och storesyrran har börjat packa kartonger.
Intentionerna var höga, vi hinner det här och det där.
Jo hej du!
Vi började med att kolla kartongerma som inte var upp packade sen sist?!
Å kolla här pappa! Men kolla korten på dig här då storesyrran! Kommer du ihåg det/den här!
Titta var liten han var här lilleman! Vilken frilla pappa! När var det här?
Vi gjorde en fantastisk och härlig tidsresa bland kort, teckningar, böcker, skivor mm.
Efter lite lax, färskpotatis och skagensås så började vi med det vi skulle göra.
Vi hann med en hel del av det vi förutsatt oss att göra till slut.
Vilken härlig och mysig kväll det blev.
Idag lever jag landet nånting.
På lördag går flyttlasset.
Karongerna kallar.
Sköt om er och era.
Kram Pappan
Stora flytthysterin,
så stor var den kanske inte.
Hysterin alltså.
Jag och storesyrran har börjat packa kartonger.
Intentionerna var höga, vi hinner det här och det där.
Jo hej du!
Vi började med att kolla kartongerma som inte var upp packade sen sist?!
Å kolla här pappa! Men kolla korten på dig här då storesyrran! Kommer du ihåg det/den här!
Titta var liten han var här lilleman! Vilken frilla pappa! När var det här?
Vi gjorde en fantastisk och härlig tidsresa bland kort, teckningar, böcker, skivor mm.
Efter lite lax, färskpotatis och skagensås så började vi med det vi skulle göra.
Vi hann med en hel del av det vi förutsatt oss att göra till slut.
Vilken härlig och mysig kväll det blev.
Idag lever jag landet nånting.
På lördag går flyttlasset.
Karongerna kallar.
Sköt om er och era.
Kram Pappan
Det var ett tag sedan......
Som sagt, det var ett tag sedan.
Känner att jag inte har haft någon
anledning att skriva något på ett tag.
Har njutit av semester med lilleman,
storesyrran, lilleman och storesyrran.
Njutit av att vara tillsammans med dem,
hela dagar, hela dygn, hela veckor.
Vad vore livet utan dom,
har väldigt svårt att föreställa sig det.
Kärlek, livsglädje, närhet, värme, leenden och skratt.
Det är nog den enda funderingen jag har haft de senaste veckorna,
- Vad vore livet utan dem?
Men just i dag känns det som jag lever i landet ingenting/ inget alls.
Vet ej varför, men jag vet att det går över.
Idag skulle jag helst velat sitta i hörnsoffa, typ V´s,
vet att det låter egoistiskt, hon som bara ger och ger.
Fast i dag skulle det kännas skönt.
Idag skulle det kännas tryggt.
Men va fan, det är bara att bita ihop och komma igen.
Jag vet vad som hjälper, spelar Gabriellas sång/Py Bäckman
Sköt om er och era!
Kram Pappan
Känner att jag inte har haft någon
anledning att skriva något på ett tag.
Har njutit av semester med lilleman,
storesyrran, lilleman och storesyrran.
Njutit av att vara tillsammans med dem,
hela dagar, hela dygn, hela veckor.
Vad vore livet utan dom,
har väldigt svårt att föreställa sig det.
Kärlek, livsglädje, närhet, värme, leenden och skratt.
Det är nog den enda funderingen jag har haft de senaste veckorna,
- Vad vore livet utan dem?
Men just i dag känns det som jag lever i landet ingenting/ inget alls.
Vet ej varför, men jag vet att det går över.
Idag skulle jag helst velat sitta i hörnsoffa, typ V´s,
vet att det låter egoistiskt, hon som bara ger och ger.
Fast i dag skulle det kännas skönt.
Idag skulle det kännas tryggt.
Men va fan, det är bara att bita ihop och komma igen.
Jag vet vad som hjälper, spelar Gabriellas sång/Py Bäckman
Sköt om er och era!
Kram Pappan
